Så..tackade Ja till fortsatt praktik på dagiset.Hur dum får man lov att bli? Nog inte dummare än mig iaf.Jag sa att jag ville vara kvar, för jag trodde aldrig jag skulle få..men vad fan..med min tur så är de väl klart de går. Hur kunna ja ens överväga nå annat?Men satt o tänkte på de att, det kanske är för det bästa iaf.För hade jag inte fortsatt där så hade de nog blitt en annan praktik, o den hade antagligen vart på Jobbet.Men så kom ja på att..Skulle jag ta praktik på jobbet så skulle jag inte få prata med dig på 3 veckor, eftersom jag skulle sköta stället själv då, och med tanke på att ja knappt klarar en minut utan dig..hur skulle de då gå?Inte bra iaf.Allt löser sig med tiden.Fått 2 erbjudande på jobb, om det går igenom vet jag inte..Ett var iof i sommar så. Det andra får ja väl se hur det blir med. Det skulle iaf vara kul =)Har setat o kollat på mina syskons lunar.Det är nästan sjukt hur lik min lillsyster är mig, då jag var i den åldern. Enda skillnaden är väl att hon har hoppat över droger o skit. And i love you for that.Och så min lillebror då. Börjar bli en riktig hjärtekrossare. Såna players som jag hatar.Aja..pojkar asså..Kan man leva utan dom? Tror inte jag skulle kunna..Annars rullar väl allt på som vanligt, ingenting funkar för mig.:p Men jag börjar ju bli van. Karma..haha.Är iaf ledig från dagis nästa torsdag o fredag, vilket är en jävla tur..behöver ju dom dagarna för att förbereda festen.Yes folk. En vecka kvar..sen är jag också 20.Tiden går grymt fort.. Känns som jag nyss var 15 o fjortis.Försöker så gott jag kan för att inse att jag måste växa upp ;) Det är inte lättast. Men det kommer gå igenom.Tänker inte bli en sån där patetisk sak som när dom är 30, fortfarande springer runt på ungdoms ställen med kort top o kjol o försöker få ett ungdoms knull. hahah.. you're so sick.Undra hur ni tänker asså.Rätt äckligt om ni frågar mig. Hoppas för guds skull att dom inte har barn!Det värsta är ju att vissa killar, som är så jävla överkåta, går med kärringarna hem.Känn dig träffad Emil.That's all for me <3

Följande beräkningarbör vara behjälpliga vid bedömningen hurvida tomten finns eller inte.Det finns omkring 2 miljarder barn på jorden. Men nuvill ju tomten inte besöka muslimer, hinduer, judar ellerbuddhister, vilket reducerar antalet till 15% eller 378 mil-joner. Med ett världsgenomsnitt på 3,5 barn per hushållär det sålunda 108 miljoner hushåll att besöka, om vi kananta att det finns minst ett snällt barn i varje hem.Jultomten har på grund av jordens olika tidszoner ochrotation cirka 3,5 timme på sig att jobba, om vi antar atthan reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. Han besökersålunda 967,7 hem per sekund. Det betyder alltså att förvarje kristet hem med minst ett snällt barn, har tomtencirka 1/1000 sekund till att parkera släden, springa ut ochhoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa 3gånger, klämma 2 snapsar, upp genom skorstenen igen, isläden och iväg till nästa hus.Om vi antar att alla hem som ska besökas är jämnt för-delade är det ca 1 km mellan varje hus i genomsnitt.Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toabesökoch andra pauser ej inräknade. med andra ord flyger tomtenssläde med ungefär 1000 km per sekund eller 3000 gång-er ljudets hastighet. Som jämförelse kan nämnas att densnabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdson-den Ulysses, färdas cirka 50 km per sekund. Som kuriosakan nämnas att en normalfrisk ren kan komma up i enhastighet av ungefär 30 km i timmen.Lasten i släden är ett annat intressant objekt. Om vi antaratt varje barn får klappar motsvarande 1 kg, har släden enlast på 500 000 ton, tomtens vikt inte medräknad. Påland kan en normalstark ren dra ungefär 200 kg. Ävenom vi antar att de speciella flygande renarna kan dra envikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken, ominte tomten skaffar fram cirka 360 000 dragvilliga renar.Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000ton. 600 000 ton som flyger med 1 000 km per sekundalstrar ett enormt luftmotstånd. Detta kommer att hettaupp renarna, ungefär som en meteorit som inträder i jord-atmosfären.De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energimotsvarande 14 300 trilliarder joule per sek, eller14 300 trilliarder watt. Ledarrenarna kommer helt enkeltatt brinna upp omedelbart och de bakomvarande kommeratt utsättas för en ljudvallsbang och därefter själva brinnaupp. Alla renarna kommer att möta sin anfader på mindreän 4,26 tusendels sekunder, det vill säga när tomten nårsitt femte hus.Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från0 till 1000km/s på 1/1000 sek, kommer alla i släden attbli utsatta för en g-kraft 17 500 gånger större än tyngd-kraften. En tomte på ca 150 kg (vikten uppskattad efterexisterande kopior) skulle naglas fast i bakre delen avsläden motsvarande en vikt på cirka 3 miljoner kg, vilketögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp ochförvandla honom till en våt fläck.slutsatsen bör bli att om tomtejäveln någonsin levat så ärhan definitivt död nu.Asså detta är nå så otroligt sjukt.För asså.. Vilken dum jävel har setat o räknat ut detta?Den är de synd om, för han eller hon lär ju trott på tomten o verkligen velat ha fel..verkligen asså.Och sen, skriva ner de, vilken barn i dagens läge, som tror på tomten, kan läsa?Och överhuvudtaget, om dom skulle kunna läsa så skulle dom ju fatta hälften av orden.Och är det menat till oss som kan läsa, så vill jag säga att..Det är ingen som tror på tomten i våran åldern.Och om du verkligen ville få ett litet barn o sluta tro på tomten, så är du ju fan elak!Hur tänkte du..undrar jag då?

Hur svårt ska det behöva vara, att visa sina känslor?Jag vill så gärna..men jag KAN verkligen inte.Det går inte..Hur gör man då då?Håller allt inom sig, och sen då?Jag blir fan tokig av att inte få uttrycka mig som jag vill. Svårt är det. Men det finns inte ett jävla skit jag kan göra åt saken.I alla fall inte just nu.Allt är för komplicerat för det.Vet inte ens vad jag får och inte får känna

I’ve been alone with you Inside my mind.And in my dreams I’ve kissed your lips A thousand times.I long to see the sunlight in your hair.And tell you time and time again, How much I care.

Hildebrand: Hej, vad gör du?Ella: Näe..inte mycketHildebrand: ok..Jag tänkte bara önska dig en glad alla hjärtans dagElla: Ehm ok?Hildebrand: Hahahaha..men tror du på det själv eller? hahaElla: Ehm..näe..tänkte väl.Hildebrand: Näe..men ja skulle bara kolla vad du gör nästa vecka.Ella: Sitter kattvakt hos er kanske?Hildebrand: Ah..de va därför ja ringde, för o säga att du inte behöver de.Ella: Aha..ok..va bra, för ja tror inte de hade funkat iaf.Hildebrand: Åh..vet du vad jag gjorde i helgen?Ella: Öh...näe?Hildebrand: Jag hade sex med en 23 åring..hon är fan den bästa jag har legat med.Ella: OK..tack så mycket.Hildebrand: Men du är ju en solklar 2:aElla: Oh Taack :DHildebrand: Höhöhöh..men tror du de eller?Ella: Jaa, jag blev ju iaf glad för stunden*asg* Ex är så trevliga människor :p Han har lite svårt o visa vad han egentligen menar ;) Det är så jag ser på saken.. Mohaha

Känns som att det är så mycket inom mig som jag verkligen behöver få ut.Det hjälpte att skriva ner allt på papper förr, men nu är det lite för mycket.Det känns som att jag faktist behöver en psykolog. Problemet är bara att jag hatar dom, dom går mig på nerverna. När dom sitter där o bara råglor på en, så känns det som att dom ser en typ..naken. Känns inte som att man har nån värdighet, som att dom är så mycket bättre än en själv.Jag har ju 3 stycken underbara saker..Lisa, Kristian..och sen du, som kom som en ängel ner från himmelen.Men er vill jag ju inte fylla upp med mina problem. Ni har nog erat eget att tänka på.Sen har jag ju mamma också, henne kan man ju prata med om allt. Men vissa saker vill man ju inte berätta, även om man kan.Känns ibland som att jag inte får sjunka lägre, med tanke på att jag alltid klagat på min syster när hon har vart "nere under jorden".Och det sista jag vill, är att bli lika lat och oansvarig som hon är.Det har jag redan lovat mig själv att inte bli.Ena sekunden så tror jag på mig själv och vet att jag kommer att lyckas.Och nästa sekund så är det som att "Äh, vem försöker jag lura? Jag är ju värdelös"Allt känns som små delar. Det är pusslet. Som att allt är färdigpusslat i mittenoch det är bitarna runt om som ska hitta rätt plats.Sen känns det som att.. Jag står i ett fönster.Jag har stöd bakom mig, men kan man ta ett steg ut?Ramlar man ner då? Eller finns det en osynlig planka man kan stå på?Mycket är att se bakåt i tiden, på saker, all skit man gått igenom och klarat sig ur.Och jag har klarat det, då borde ingenting vara omöjligt.Om man har ett mål i livet, så kan ingen röra en, ingen kan tvinga en att göra sakerman inte vill. För det är ju bara en själv som vet precis vart man vill och vart man ska.Men är man osäker, så kan folk slänga omkring en som en liten boll.Och då tappar man lätt makten över sig själv.Just nu har jag mest panik..ångest. Det är över framtiden.Jag vet verkligen inte vart jag vill eller vad jag vill göra. Och det hjälper inte att folk bara tjatar.Känns som jag är så långt borta från verkligheten, att jag är så vilsen att jag inte vet om jag kommer att hitta tillbaka.

Liten blir stor.Snart 20 år som gått av livet..och man är medveten om dom typ..15 år som gått.Hur långt bakåt i tiden minns man saker?Man kan glömma vad man gjorde typ..en onsdag för 3 veckor sen, men man minns fortfarande när man ramlade o slog upp knäet när man var 4.Och man minns bara vissa saker från när man var liten.Inte alla människor man träffat.Från dagis har jag typ..inte många minnen alls.Jag minns 2 av fröknarna, en kille som hette Linus, att jag hatade att gå i skogen, för varje gång vi skulle ut i skogen så la ja mig på golvet o tog tag i träsoffan som stod där. Där höll jag fast mig allt vad jag hade, till dom lyckades slita bort mig.Usch..jag hatar skog.Jag minns också att vi gjorde garnbollar en gång, o att en som skulle klippa av garnet klippte mig i tummen. Men jag minns inte vem det var som klippte mig.Jo..så ärs de

I'm stuck in this hell hole...Jag vill flytta härifrån för jag är så trött på den här jävla stan. Men samtidigt vill jag stanna för de är ju ändå mitt hem, o sen så vill jag ju inte lämna Mamma.. Jaa, jag är mammagris. Inte klarar jag mig utan henne heller. Hon är ju mitt allt.Och vad fan gör man då? Jag vill ju inte va kvar här tills ja ruttnar bort iaf. Usch.Men vart skulle ja ta vägen då? Man får reda på nya saker varje dag, som inte är till ens fördel..iof inte nackdel heller.Men man tröttnar ju.. och jag blir bara så arg. Varför ska jag förlåta när jag inte kan släppa taget om saker?Men samtidigt känns allt så patetiskt o sjukt.Men jag vet att jag har rätt, det blir jag påmind om varje dag. Thanks honey.One by my side.Life's a bitch..ah... det suger ju