Ibland vet man direkt att det är han/hon man vill ha.. för de känns i hela kroppen, som fjärilar i magen..o de låter så gulligt =) Ibland kanske kännslorna måste växa fram. Men ja har tänkt på de..att om kännslor ska hinna växa fram, så måste man ge tid..och egentligen -Vem inleder ett förhållande om man inte har kännslor? Eller, man kanske har lite kännslor i början o sen växer de andra fram..kanske så de menas. Vem vet?Men hur vet man att de är riktig kärlek? Går de någonsin o komma fram till de? Tänk om man har en pojkvän, o man säger att man älskar honom över allt annat i världen..o sen en dag..bara går man förbi en annan o får världens kännsla, som man inte har för sin pojkvän. Det vore ju lite..ah..Att vara kär är ju att våga också..våga öppna sig för sin pojkvän..och dela med sig av allt,sitt allt. Att våga lita på honom. Och att hitta den personen man vill dela allt med, till och med sitt liv, det kan inte vara det lättaste. Att hitta någon som man tycker känns bra att prata med om precis allt..bra eller dåligt. Mm, bara hitta så där..kanske inte går. Vem vet.Kärlek vid första ögonkastet. Någon som tror på det? Jag gör de i alla fall. Ibland när de är riktigt jobbigt att vara så kär, när man blir svartsjuk eller osäker. Orolig för att den andra kanske inte är lika kär. Rädd att de ska ta slut och man själv ska bli sårad. Sen kan de ju vara att man själv inte är riktigt säker. Att man tror sig vara kär i fel person. Om man bråkar en massa men ändå har starka kännslor för varandra. Eller att ens kille är helt "perfekt" och man vill vara kär, men egentligen så är man inte ett dugg förälskad.Det är inte alltid lätt o vara kär, nej. Det finns ju inget som är rätt o inget som är fel.Och sen vara modig nog att våga älska och bli älskad tillbakaOch sen att vara kär i någon som inte är kär tillbaka. Det är ju det värsta, och det svåraste. Det gör ont de. Men man kommer ju över det tillslut, även om man nästan tror att de aldrig kommer gå över. Och om det inte gör det, så kanske de var din livs största kärlek, som inte kännde samma sak.Alla säger ju att det finns en för alla. Det tror jag faktist inte stämmer riktigt. Hur kan nån veta? Men jag tror att dom som är menade för varann kommer att träffas, dom är redo för varann. Och dom kan ju träffas var som helst..på konstiga ställen, men då blir de bara kul o berätta för andra hur man träffades.Om man inte ger något, får man inget tillbaka