Jag tror inte jag har insett än..att jag faktist ska växa upp. Eller att jag är vuxen, att jag faktist ska ha ett jobb o att livet inte är ett jävla nöjesfält längre. Det är svårare än jag någonsin trodde de skulle vara.Att man faktist vaknar en dag och ska ut i "den verkliga världen" och det "riktiga livet".Iof så skulle de ha hänt för länge sen..men jag fattar fortfarande inte, att faktist, faktist... så är de inte som förr längre.Jag trodde de skulle va såå skönt o få slippa skolan, men ärligt talat så längtar jag tillbaka. Det var ju ändå en trygghet..Skolan var alltid dit man skulle gå.Men nu..vart ska man vända sig. Känns som inte jag är mogen för någonting, känns inte som ja har växt upp.. o inte heller att jag kommer eller vill göra de. Inte nu, inte redan.Man ska planera sitt liv. Börja ta tag i saker o tänka ut.. vad man vill ha ut av hela allt. Det gick fort. För fort.Men jag är en vuxen människa...Faan va ruttet.