Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
Lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.
 

Mm. Färgerna är jättefina. Men inte fan hjälper det mig.

Börjar känna mig riktigt deppig nu när hösten är här på riktigt.
Allt blir så sjukt tråkigt.
Det är kallt och mörkt och ingenting känns roligt längre.

Jag vet, det där med höstmys.
Tända ljus, krypa upp i soffan med en kopp varm oboy och en bra film.
Men det känns inte alls lockande. Dessutom har jag ingen oboy.

Jag får panik av att lyssna på musik. För att allt nytt påminner om sommaren.
Alla jävla minnen kommer fram, och dom minnena är för jävla underbara.
Den här sommaren har vart så fruktansvärt perfekt.
Höstdepressionen kommer slå ännu hårdare då.
Alltså blir det värre.

Jag vill leva i ett land där det är sommar året om.
Kan någon flytta mig dit?