Daniel frågade mig varför ja inte ler så ofta. Då kom ja o tänka på de..varför ja inte gör de.. tror de är så att.......Alla, eller i alla fall mina närmsta vänner har nog förutfattade meningar om mig. Att jag fortfarande är den där lilla bitchen jag var när jag var mindre..eller jag är väl lite fortfarande,men de är ju mer när folk "ber om de". Det är väl mest för de,att det är som att jag fortfarande ska vara det. Som en stämpel i pannan på mig där de står just "BITCH". Skulle ja försöka ändra på mig? Går inte, för dom tar fortfarande inte mig seriöst. Det vet dom själva. Det är som att jag skulle fråga dom hur dom mår..ett exempel bara.. Då börjar både den jag pratar med och jag själv typ asgarva,för det är inte jag. Jag är inte den som bryr mig. Eller? Klart ja bryr mig om mina vänner å så,men de känns som att dom vet de utan att ja behöver säga de. För dom vet att jag inte kan på någe sätt. Vet inte varför. Mamma o jag pratar ju varje dag i telefon o samtalet slutar alltid med "love you" och "love you to". Det kanske inte är samma sak. Men det blir som pinsamt o säga till vänner att man älskar dom.. iaf för mig. Ta inte detta på fel sätt. Och att säga tack (gäller fortfarande vännerna). Om jag säger tack,så får jag typ konstiga blickar..å man börjar garva igen. Skumt egentligen. Jag har ju egentligen inte svårt att visa kännslor..I alla fall inte till killar eller hur man ska säga. Till den killen ja tycker om. Det är ju egentligen inga problem. Men vännerna... Kom på att de är väl inte för att jag inte ler kanske..Men som att stå o va trevlig på jobbet om nån av mina vänner tittar på. Det GÅR inte. Som att jag inte vill att dom ska se att jag "kan" vara snäll. Men de vill ja väl. Eller ska ja fortfarande vara den "tuffa" i gänget?? Borde växa upp nu. Jag borde börja vara trevlig och le. Synd bara att jag inte tror att de kommer funka. Taskigt läge...Är jag en snäll människa eller är jag en bitch? (Daniel..Mot Dig kommer ja alltid vara likadan som jag alltid har vart. Du har visat mig så mycke som ja absolut inte trodde en kille kunde ha. Och det känns som jag är världens lyckligaste bara för att jag får prata med dig varje dag. Du har ett hjärta av guld,vad du har visat mig. Vet du att..det är en sån kille som dig alla pratar om, i alla fall vi,jag o mina vänner..Det är en sån kille som dig alla vill ha. Som alla drömmer om. Jag har i alla fall gjort det.. Många år. Det är en sån som dig alla skulle vara lyckliga av att ha. Och om man skulle förlora en sån som dig, så är det nog svårt att resa sig igen. För det finns inte många som är som du,som är så speciella o så underbara som precis du har visat mig att du är. Du är värd allt. Och jag hoppas...Jag hoppas verkligen att jag kommer få träffa dig.Just nu är det nog min högsta önskan.)(Sätter den bilden bara för din skull)