Det är så kul att se folk som skämmer ut sig, när dom försöker att skratta bort det. Men man ser att dom bara vill sjunka under marken.. Det är då man ska säga:-Nej..det där var inge kul gun-britt. Det var pinsamt och jag ser att du skämms.! Sluta skratta.. Ta väskan framför huvet o göm dig... fort forthaha..då skulle dom bli ännu rödare i fejan... Gud va elak jag är..Mohaha..ja har djävulen i mig..

SLUTA TA MINA BILDER O SÄTTA PÅ ERAN MSN ALLA NI SOM GÖR DET !!! :@ ÄR DET VERKLIGEN NÖDVÄNDIGT?? VÅGAR NI INTE VISA BILD PÅ ER SJÄLVA?? ÄR DET FÖR NI ÄR FÖR FULA SÅ ATT NI SKÄMMS ELLER?? GÖR NÅGOT ÅT SAKEN DÅ!! MEN TA FAAN INTE MINA BILDER!FUCKERS

Va har ja gjort alla? Varför är ni så på hela tiden? Får jag aldrig göra någe jag vill? Måste alla heela tiden säga vad jag ska göra och hur jag ska göra de? Jag klarar allt själv för helvette! Behöver jag hjälp så säger ja väl till! Jag står på egna ben, vilket ja aldrig trodde skulle hända. Varför måste ni då trycka ner mig igen? Jag orkar fan inte! Handlar allt bara om alla andra? Måste jag komma i kläm för de? Kan ni inte bara lämna mig ifred. Om jag ska ta häsyn till alla andra, måste ju ni ta hänsyn till mig också.

Live like you're never going to die.Love like you've never been hurt.Dance like nobody's watching.Om man vet var man vill o var man ska, i livet. Ska man då ta hänsyn till va andra tycker och tänker om det? Ska andra komma emellan dig o dina planer? Det är ju ändå du som vill och du som ska göra det. Ingen annan. Om man jobbar riktigt hårt med en sak man vill uppnå, o sen skaffar en pojkvän (detta är ett exempel) och han vill jobba i en annan stad. Vem ska ge upp sitt liv? Eller måste man hitta den som vill ha ut samma saker som en själv i livet? Tänk att ett ända litet felsteg man gör, kan skapa kaos. Och man kan tappa allt man har. Som att gå på rätt väg o vika av vid fel ställe. Och man hittar aldrig mer tillbaka dit man var. Man måste bygga upp allt igen, men de blir aldrig som förr ändå.Allt var mycket lättare när man var liten. När man inte hade så mycket o bära på sina axlar. När jobb o skola inte fanns i ens värld, för att man överlevde ju ändå. När inte pengar gjorde nån skillnad för dig. När man fick en tio krona av pappa och man var lycklig i flera dagar. Vad skulle man kunna göra för den tian idag? Inte någonting alls.Tänk att nu för tiden handlar allt om utseende. Att man knappt vågar gå ut utan smink. Alla ska alltid se så perfekta ut. Jag är en av dom. Mm... tillbaka till friheten..tillbaka till 3 år och lycklig.