Öskar ibland att allt var annolunda,fast ändå likadant.. Att allt hade en anledning,men ändå inte..Att man gör allt för en anledning,det finns de väl ingen anledning till att man gör?Eller,är det de gör?Händer allt för en anledning?Eller är det bara som man tror?Ibland kan ja tro det.Men sen så går de fel i i alla fall,är de anledningen att det ska bli fel då?Är det samma som ödet? Tänk att man kan ha något men lika fort mista det...Man borde ta vara på allt, mer än man egentligen gör.Och jag tycker också att man borde leva varje dag som att det vore den sista..Ta vara på livet kanske..För,man kan dö..idag eller imorgon..vad som helst kan ju hända..egentligen..Va deprimerande de blev då..får pigga upp mig..Vilsta o vin nästa :p