Känns som att ja kommit in i vuxen världen alldeles, alldeles för fort..Redan när ja va 16.Känns inte som ja har fått va barn tillräckligt länge på nå sätt.Att ja behöver tröst när ja är ledsen,men inte får de.För vem ska komma hit o trösta mig när ja är ledsen?Kan ju inte ringa min mamma mitt i natten o säga att hon ska komma hit.Det är lite väl långt kanske.Jag vill kunna va ledsen när ja vill,men känns inte riktigt som ja får.. eller "vågar".Det känns som ja har för mycke på mina axlar att bära.Vill bara kunna släppa allt.Men då kommer man ingenstans. Allt känns så jobbigt just nu,o ja har ingen förklaring till varför. Känns som att ja har 10000 böcker på mitt huve o allt ska läsas ut,innan ja går under.Konstig förklaring.Vet inte annars hur ja ska förklara.Jag behöver tröst. Är ja för "gammal" för de eller? Är det meningen att ja ska klara allt på egen hand?För de gör ja inte.Jag försöker så gott ja kan,men de räcker inte alltid till.Och de känns som att ja har vart duktig länge nog nu, att ja borde få sjunka ihop,men ja hinner aldrig andas ut känns de som.Allt går för fort.Jag hoppas de här går över snart.Så ja får bli glad igen.O inte så jävla nertryckt.SänktJag behöver mer stöd,än ja får tror ja.Visst får ja stöd..men inte de ja behöver. Tror de är gud som ger igen bara för att ja haft en sån underbar sommar. Så han jäklas med mig o gör så att allt som kan gå fel,går fel..Ja ska aldrig förlåta den jäveln.

Så...Om folk frågar hur ja mår-bra säger jag då,men så är de ju inte..hur ska ja förklara det annars då..säger ja att ja mår dåligt då frågar ju folk varför.. O hur lätt är de o förklara varför ja mår dåligt när ja knappt ens själv vet de. Folk vill bara hjälpa,men tror inte de går o hjälpa mig..måste nog ta itu med de själv först.Och kanske för de första lista ut varför ja känner som jag gör.Det kommer inte bli lätt de.Får väl göra ett försök..eller,kanske flera. Det lär ju behövas.