Satt o tänkte på de..att man egentligen borde säga till sina närmsta..varje dag att man älskar dom. Och att man inte skulle vara något utan dom.Men eller hur, för man vet ju aldrig vad som kan hända.Man blir ju bara glad av att höra sånt, och man vill väl göra sina närmsta glada?Jag sa aldrig Hej då till min pappa.Jag satt i soffan framför honom när han gick ut genom vardagsrummet, taxin stod utanför o väntade. Han hade en slang i halsen, och jag tyckte det såg så äckligt ut.Han hade fått komma hem den helgen, för han hade legat på sjukhuset hela veckan. Dom på sjukan hade sagt att de inte var någon fara för han att åka hem en helg.Det var sista gången jag såg honom. Och inget Hej då.Jag gick på Pappas minnesstund, hans mamma o syskon hade kommit från London och..alla var så fina.Vi fick gå in några i taget o "kolla" på Pappa när han låg i kistan.Jag gick in med Michel, min kusin.Jag bröt ihop totalt..han fick nästan lyfta ut mig för att jag inte kunde stå.Jag sa till mamma att hon skulle säga till prästen som var där, att jag ville ha en bit av pappas hår, så han klippte av lite.Jag har det fortfarande kvar i en ask.Pappas begravning gick jag inte på. Jag klarade inte av de.Precis efter pappa hade gått bort så ville jag aldrig att mamma skulle göra nåt. Hon skulle sitta hemma en kväll o bara dricka lite med min syster, men jag sa att hon inte fick. Jag ville inte låta henne.Jag trodde hon också skulle dö. Mamma förstod ju de så hon sa att hon inte skulle någon annanstans, att hon alltid skulle vara kvar.Sen har jag inte vart lika mycket rädd mer.Det är mycket jag ångrar i livet. Men mest är det nog att jag aldrig sa Hej då, när jag ändå hade chansen.---Can't imagine all the pain I feelGive anything to hear half your breathI know you still living your life, after death Every step I take, every move I makeEvery single day, every time I prayI'll be missing youThinkin of the day, when you went awayWhat a life to take, what a bond to breakI'll be missing you