Gick upp vid 10 imorse. Skulle ner på stan med syster vid 12.
Men så kom jag på att försäkringskassan har lunch 12-13, så vi bytte tid till 13 istället. Bra val där ;p
Gick iaf ner o mötte henne och så satt vi där på försäkringskassan i typ 50 minuter innan de va min tur. Kändes som 100 år. Uh.. Orka vänta lixom.
Gjorde iaf de jag skulle och sen gick vi upp till morfar o mötte mamma där.
Fikade lite o så.
Jag klarar verkligen inte av att sitta o käka nåt hos han, mår så illa.. jag tappar matlusten sjukt lätt om ni undrar..
Och som han ser ut, är de inte lätt att få i sig någe.
Han är asså sjuk i canser för er som undrar vad jag har för problem med ätstörningar ;p
Det blir ju bara värre o värre å, så snart är väl han borta han också.
Inte så hyggle o säga, men jag kan ju inte ljuga om de :p

Lisa o jag satt o prata lite idag. Hon tycker att jag ska flytta ner till Oskarshamn, till en lägenhet där istället.
Jag börjar seriöst att fundera på o göra de.
Typ..flytta dit o plugga med Lisa, och sen kanske flyttat tillbaka hit om nåt år igen.
För seriöst så känns de inte som att jag har nåt mer att "hämta" från denna lilla stad.
Har tröttnat hårt.
Kan vara kul o göra nåt annat för omväxlings skull faktist.
Får väl se vad jag tycker om den stan när jag åker dit i helgen.

Mamma säger däremot att jag inte får flytta. Hon vill inte att hennes lilla dotter ska bo så långt ifrån henne :p
Men som Daniel sa, det kanske kan vara bra för mig o lära mig leva på egen hand nån gång, och att inte ha mamma som kommer springandes till mig så fort de är nåt.
Men samtidigt är de ju skönt att ha henne nära, för jag har mycket kvar att lära om att typ -Bo och ta hand om mig själv o hushåll, även om jag bott ensam sen jag var typ 16 år.
Eller..egentligen så är de ju mer min ekonomi jag behöver lära mig att sköta Det mesta andra kan jag ju.
Men att inte springa o shoppa upp precis allt när jag får pengar, för att jag vet att jag får nya pengar av mamma när mina tar slut.
Men jag ser de som att..jag fortfarande är ung och kan göra vad jag vill, jag vill inte riktigt inse att jag är vuxen nu och inget barn längre.
Även fast de känns som att jag är ett litet barn.

What the hell...Jag växer väl också upp en vacker dag!