Jag har inte haft en bra dag alls idag.
När jag kom hem från Jonna vid kl.15 så blev Robin och Jag "osams" direkt, och vi har inte sagt ett ord till varandra sen dess. Det är snart 9 timmar. Tror aldrig jag har vart tyst så här länge.


Det var väl bara en liten skitsak jag blev sur över, men det var på sättet han sa det, och jag har verkligen inte orkat bråka, så jag stängde igen käften istället.
Så kan man ju också göra.


Jag blev sur för att han var sur över att Jonna hade ringt ett par gånger på eftermiddagen då han sov. Han hade jobbat natt och behövde väl sova.
Varför han blev sur över det fattar jag inte, jag sov lika mycket, dessutom hade han hela resten av dagen på sig att sova.


Som att hans mobil inte har väckt mig ett antal gånger, för att inte tala om den där jävla cpungen som kom och plinga på dörrn mitt i natten för nån vecka sen.
Jag blir inte en bitch för det, även om det är irriterande.


Okej om han vaknat på fel sida, men då kan man väl be om ursäkt? Då hade jag släppt det.


Älskad är något jag verkligen inte känner mig idag. Känns som att jag bara borde försvinna.

Jonna är en dum flata. Hon förstår inte att jag sover när jag inte svarar i mobilen. Ändå ger hon inte upp och fortsätter ringa tills jag väl svarar. Och när jag svarar så har hon vart duktig och planerat halva min dag åt mig ^^
Det ni, har ni så snälla vänner kanske? ;) Höhö


Hon tyckte att jag skulle komma och luncha med henne, och sen ska vi ha intervjuträning också. Det är väl mest därför jag ska dit egentligen. Jag måste ju träna liksom.


Mjaa, så ser det ut. Nu är det väl dags att klä på sig innan fröken flata kommer med sopkvast och schasar ut mig.
Talk to you later!

ÅÅÅÅH! Jag hade totalt glömt bort hur jävla underbart det är att dunka musik. Riktigt dunka menar jag nu. Sådär så man är på gränsen till att bli döv.
Cause lets face it, det har jag ju inte gjort sedan jag bodde själv för typ 10 månader sen.


Då var musik det viktigaste i världen för mig. Oavsett dag, eller timma på dygnet. Jag hade alltid musik på, och på högsta volym (det kan ju min förra granne intyga eftersom att han hatade mig pga. min musikvolym ^^
Well, I can't please them all ;)


Musik gjorde mig lyckligast i världen. Så var det bara.


Sen fick jag min första laptop, och det gick inte att spela så högt på den, och då gjorde musik mig ganska deprimerad. Låg volym på musik = En deppig mig.
Sen fick jag min andra laptop, and again -Ingen hög volym. Inte ens med feting hörlurar blev det högt.


Jag har väl totalt skippat musik sen dess, eftersom jag alltid blivit deppig av det pga att volymen var för låg.


MEN NU!!
Robin jobbar inatt, och jag satt och kollade på film när jag plötsligt från ingenstans kom på att hörlurarna är grymma i hans dator.
Så jag satte i dom, och OMG!!


JAG HAR FÅTT MIN ÄLSKADE MUSIK TILLBAKA!
Lyckan går ju inte att beskriva. Musik gör mig till världens lyckligaste igen.


Detta är dock väldigt synd för Robin, för han kommer inte ha så mycket kontakt med sin dator längre kan jag berätta för er ;)