Hej.
Estella heter jag. Kallas för Ella/Ellie. Jag är 21 år, fyller 22(såklart) i Mars.
Jag är inte helsvensk heller kan jag ju tillägga. Min pappa var från Jamaica, men mamma är svensk.


Jag är sambo med Robin. Vi har vart tillsammans i snart 1 år. 9 månader för att vara exakt.
Vi har bott tillsammans sen dagen vi blev tillsammans kan man väl säga.


Jag har för tillfället inget jobb. Jag har tidigare jobbat som bartender. Det jobbet levde jag på i 4 år. Från jag var 17 år, tills förra året.
Däremellan har jag jobbat i en kiosk och som privat städerska.
Jag har även hjälpt min vän Roofius med endel små"jobb", som varit/är administratör på 2 av hans sidor. Föredetta Sexzone.se, och nu på Bloggtrafik.net


Just nu går jag en jobbsökarkurs, och har gått där sen i augusti förra året.
Jag ska på arbetsintervju nu på onsdag hos Viking Line Cinderella. Jag är sjukt taggad ^^


På fritiden umgås jag helst med min bästa vän Jonna. Vi har vart vänner sen vi gick i 7'an.
Innan umgicks jag mest med Lisa. Hon och jag har vart vänner sen vi gick i 4'an. Hon flyttade dock ner till Oskarshamn till sin pojkvän sommaren 07, och efter det så träffas vi bara ett par gånger om året.


Kristian är också en vän som har en stor plats i mitt hjärta. Han och jag har vart vänner sen i 7'an. Han bor dock i Kungsör, så han träffar jag inte allt för ofta heller.


Dessa 3 människor, Jonna, Lisa & Kristian har mest betydelse i mitt liv. Om man inte räknar med familjen och Robin. Alla dessa människor är ju iof som min familj.


Jag har bra kontakt med min mamma. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon är det ljusa i mitt liv när allt annat är mörkt.
Min pappa dog 2002, då var jag 15 år.
Jag var/är en sån som inte direkt kan visa mina känslor. Därför så var den tiden en av de jobbigaste i mitt liv.


Jag drack då alkohol som aldrig förr, och det relaterade till en hel del sjukhusbesök pga. att jag inte kunde hantera alkoholen och föll ihop lite här och där.

Vid dom tillfällena fick jag gå till en psykolog vilket jag tyckte var piss och tänkte att "varför skulle detta hjälpa mig?!"
Min mamma förstod att jag drack för att slippa visa känslor, och för att göra det "lättare" för mig. Om jag var full så slapp jag ju tänka på allt. Den visan har jag kört på en hel del gånger i mitt liv. Det är bara skönt för tillfället. Efteråt kan det ses som en svaghet.


Min mamma ville ju såklart hjälpa mig, så vid ett tillfälle hos psykologen så satt hon och pratade om pappa ända tills jag bröt ihop. Efter det så gick vi aldrig mer tillbaka, och mitt alkoholintag var inte längre lika allvarligt.



Jag har gjort många fel i mitt liv. När jag var 13-14 år så började jag att boffa. Andas in bensin. Det fanns också endel knark med i bilden.
Det relaterade ju till fosterfamilj. Jag fick flytta till en familj i Mora, vilket kändes som tusentals mil hemifrån.


Jag klarade inte av att stanna där, så efter en vecka rymde jag därifrån.
Vi fick gå på 2 rättegångar. En i stan och en i Stockholm. Vi vann båda gångerna och jag fick därmed bo hemma.


Skolan och jag har aldrig vart bästa vänner. Jag började skolka i 7'an, och efter det gick det bara utför. Jag var nästan aldrig i skolan de sista åren.
Jag kom dock in på linjen SMSE på gymnasiet, men sabbade det och fick hoppa ner till IV. Det var också från IV jag tog studenten.


Ibland kan jag tänka tillbaka och ångra vissa val jag gjort i livet. Ibland tycker jag bara att det är skönt att ha dom valen avklarade. Jag behöver aldrig tänka på hur det skulle kännas att vara hög, full, totalt veck etc.
Det är avklarat. Jag behöver aldrig någonsin gå igenom det igen.


Just nu mår jag bra. Jag känner mig starkare än någonsin.
Det är ju självklart att det finns tillfällen då jag känner mig som den svagaste människan på jorden och orkar inte göra någonting eller ta tag i saker. Men alla måste ju få ha såna dagar.


Detta är något jag själv valt att skriva ner. Mest för min egen skull, för att om några år kunna kolla tillbaka till det här året och se vart jag stått.
Endel för er, läsare som inte känner mig, för att ni ska få ta del av mitt liv.
Det här är bara en pytteliten del av mitt liv. Resten väljer jag att behålla för mig själv.
Vem vet, en dag kanske jag delar med mig av det också ;)

 

Linda

3 januari 2009 12:46

Ja, det är klart :) Har faktiskt väldigt bra minne. Men jag kan glömma av vad jag gjorde igår typ :p Brukar vara så iaf.

Absolut då ska jag hålla händerna och fötterna!

http://LindaDelicious.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Lite finare, lite bättre"För någon vecka sedan såg jag att en av mina vänner hade skrivit det som status på facebook, och jag har gått och irriterat mig på det sedan dess. Facebook är, enligt mig, inget ställe att ragga på. Det var väl till för...

Fan, jag tyckte denna låten var så sjukt grym och så fick den tamigfan inte ens vara med imorrn. Typiskt! Ja, lite trist för Sverige att vi åkte ut också. Men, det kanske var på tiden så att ni idioter kan lära er att rösta på rätt låt ...

Jag saknar mitt London. Kanske lite för mycket för mitt eget bästa.Känslan jag får när jag tänker på att jag är hemma nu och inte där.Känslan. Känns tom. Konstig och. Jag känner mig övergiven.Jag hittade mitt hem men jag bor inte där. Bara vissa...

                                 Vi hade en underbart rolig kväll igår. Det blev en liten balkongfest på våran pimpade balkong. En hel del folk och massor med alkohol. Krogen sket vi i. Fantastiskt!Eller jo, vi drog till en svartklubb en sväng mitt i...

Ibland kan jag tro att jag gillar det här eventet mer än vad mina vänner som faktiskt är Gay gör. Nästan.Sånt här är kul. Små festivaler för att visa hur långt vi kommit i utvecklingen. Att dom som råkar gilla människor av samma kön som sitt eget, in...